Plats för begravningen

Vid en borgerlig begravning är möjligheterna nästan oändliga. Det man ska tänka på är att begravningsceremonin ska kunna hållas i lugn och ro, och att den inte ska störa allmänheten. Därför är det bäst att välja en inte allt för offentlig plats.

Efter begravningsceremonin ska stoftet gravsättas. Om det är en kista som ska gravsättas kan det ske i anslutning till begravningsakten. Då transporteras kistan till begravningsplatsen och sänks i sin helhet ner i graven. En gravsättning av kista ska ske inom en månad efter dödsfallet.

Många väljer att låta kistan kremeras. Det innebär att kistan med den avlidna förbränns och askan samlas i en urna som de anhöriga valt. Det finns flera möjliga begravningsplatser för en urna. Det kan vara i en jordgrav, gravkammare, kolumbarium, minneslund eller askgravlund. Vissa vill att askan ska spridas på en plats i naturen eller i havet. Det kräver i så fall tillstånd från länsstyrelsen.

En minneslund är en anonym, gemensam begravningsplats där askan sprids eller gravsätts. De anhöriga är inte närvarande vid gravsättningen och man vet inte exakt var i minneslunden gravsättningen har skett. De flesta församlingar och förvaltningar har ett dokument med regler som ska läsas igenom och godkännas före en gravsättning i minneslund.

En kremering ska alltid ske inom en månad efter dödsfallet. Urnan ska gravsättas inom ett år. Det finns tydliga regler kring hur en aska får hanteras och placeras. I de flesta fall ska en urna eller aska förvaras på krematoriet, alternativt hos kyrkogårdsförvaltning i ett låst förvaringsutrymme, i väntan på gravsättningen.